Har precis avslutat min andakt och inför morgondagens gudstjänst kunde väl i sammanhanget inget ha varit lämpligare än ärkebiskopen och den tillika mästerlige psalmskrivaren J.O. Wallins helgmålspsalm ”Det ringer till vila, och veckan går ut”.
Den komponerades redan 1838 och skönjes ovan på bilden i min hjärtevän "Den gamla psalmboken - Ett urval ur 1695, 1819 och 1937 års psalmböcker", med inledning av Gunnel Vallquist.
Psalmen är inte blott en vacker hymn och ett storslaget skaldestycke - den har framförallt ett angeläget och träffande ärende till oss, speciellt i dessa tider av underhållningskristendom.
Det ringer till vila, och veckan går ut,
Guds sabbat sig nalkar, och mödan har slut.
Tack, evige Fader, för hälsa och frid
Och nådenes gåvor i nödenes tid.
Förlåt mina brister och giv att alltmer
Din nåd jag förnimmer, din sanning jag ser.
Ack, öppna mig ögonen, Gud, för ditt ord,
Som bliver, då himlen förgås med vår jord.
Det ordet skall vara min tröst och mitt ljus.
I morgon det ljuder ännu i ditt hus.
Jag dit med de fromma så gärna då vill,
Och själen hon längtar och trängtar därtill.
Lär mig då besinna mitt eviga väl,
Upplys du mitt sinne, upplyft du min själ
Från levernets oro och sorg och besvär
Till dig och till det som evinnerligt är.
Det dröjer ej länge, så är det förbi
Med färden i världen och tingen däri.
Vad bleve då av mig, om, Herre, ej du
Mig vore barmhärtig och nådig ännu?
Ty vill jag till målet så vandra min stig,
Att synden ej skiljer mitt hjärta från dig.
Mitt salighetsverk så förena jag skall
Med trohet och flit i mitt jordiska kall.
Till detta beslut att ej glömma ditt bud
Välsigna min gudstjänst i morgon, o Gud.
När jag åter börjar min veckas besvär,
Ett steg jag då närmare himmelen är.
- Ps. 453 i 1937 års Psalmbok. Önskas melodin?
För övrigt är tacksam till mina bröder för det granna och användbara bokstödet (se bilden) jag nyligen fått. Det är förträffligt bra när man äter och läser (kan man äta på annat sätt!?) eller skriver på dator och läser från en bok samtidigt. Införskaffande rekommenderas alltså!
Det har inkommit "vissa" synpunkter vad beträffar bloggens uppdateringsintervall. Jag har inte mycket att säga till mitt försvar, annat än att vad Predikaren konstaterar i sitt sista kapitel: "mycken läsning tröttar kroppen" (Åkesons översättning).
Noterar med glädje att snön faller utanför mitt fönster, vilket betyder att möjligheten att även denna vinter få erfara ”glans över vita skogar” är inom räckhåll.
Fridfull helg!
