Dubbel-mac(k)

Så här i sommarjobbsansökartider kom jag att tänka på att min tonårsbakgrund som nitisk extraarbetare på Statoil har skänkt mig ett par originella upplevelser.

Jag minns det som i förrgår när jag fick äran att bli ryckt i slipsen under ett dristigt, men likväl misslyckat, försök från min sida att , så att säga, stjäla tillbaka ett sexpack folköl. Jag fick förvisso tillbaka ölen, men under insatsen blev jag av med ytterligare ett, emedan butiken då tappade sin bevakning. Snopet.

Under ett ensamarbetande nattpass med en butik välfylld med folk utförde jag däremot ett tämligen lyckat socialpolisiärt experiment. (Det är värt att nämna att min fantasi och personlighet stegras radikalt under kvälls- och nattetid.) Det förhöll sig som så att en moraliskt lågtstående kund vägrade betala för den sexkronorsbulle hon hade ofredat genom att trycka ned tummen i den för att sedan lägga tillbaka den. Efter att mina verbala åtgärder misslyckats, tog jag till det grövre artilleriet och låste alla dörrar med hjälp av ett fjärrreglade bakom kassan. Hela folkskaran i butiken blev således mitt i natten frihetsberövade i ett Statoil-häkte mot sin vilja. När temperaturen så att säga "steg" i butiken bland de som inte var inblandade så kanaliserade jag deras aggression mot förövaren. Hon förhärdade initialt i sitt bulluppror, men till slut blev det sociala trycket så stort från de övriga att hon hostade upp de sex riksdalerna, varpå jag glad över den upprätthållna kassalikviditeten öppnade grindarna och lät folket strömmade ut i den ljumma sommarnatten.

Ämnesbyte (bör alltid kungöras!):
Jag funderar på att beställa en Mac, närmare bestämt en Macbook.

Det blir i så fall min hittills första Mac. Det känns i och för sig lite vemodigt att överge IBM med sin fulsnygga charm, sitt extravaganta tangentbord, sin fullständigt sagolika och beroendeframkallande styrpinne (ni vet den där röda mellan tangenterna) och en kvalitet som bokstavligen håller för ett finskt vinterkrig.

Men eftersom ett nyinförskaffande ändå är av nöden, så står jag åter igen i en mycket tillkrånglad, bitterljuv och utdragen valprocess (de som känner mig vet att det är mitt normaltillstånd så fort något dyrare än Karins Lasagne skall inhandlas).

Först och främst: Kvalitet är som på alla andra områden det enda som betyder något för mig. Hade valet bara handlat om hårdvarukvalitet hade IBM varit det självklara valet. Problemet är att det spelar föga roll hur bra datorn är i övrigt när den är bärare av Microsoftpesten (hmm… ordet blir rödmarkerat i Word) Windows. Jag vill ha full kontroll över allt som händer i min dator och vill att den skall vara just min dator och inte Windows dator. Den skall dansa efter min pipa och inte efter Mr. Gates. Om det till äventyrs skulle visa sig att en Windowsapplikation av någon tragisk anledning ändå måste köras, så finns ju nu för tiden möjlighet till att göra det parallellt på Mac. Utöver detta känns det synnerligen bra att inte bara i ord, utan också i handling, få göra uppror mot det förhärskande Windowsparadigmet. Det verkar onekligen som att jag trivs på barrikaderna, trots att jag inte är något rödskägg och saknar både svartvit halsduk och kubformad sten.

Så vad säger Ni? Är jag kanhända helt ute och cyklar? Jag behöver verkligen synpunkter av alla de slag på detta ödesdigra teknologiska vägval.

God helg!

Det har konstaterats att:



Den mest svenske av alla svenska män sitter tyst och ensam i en eka och metar i skymningen.












I så fall tror jag mig bestämt vara svenskast av de svenskaste av mankön.

Bilden ovan skildrar ett av mina många fiskafängen i den ångermanländska skymningen och natten.

Vad gäller den följande bilden så hoppas jag att bloggens eventuella läsare har överseende med att jag blir litet personlig.

Jag måste nämligen erkänna att jag har en svaghet för gamla träekor. Det är något trolskt med dem. Magiskt. Bara ordet "eka", sug på den. Eller satsen "att meta abborre i en eka". Det blotta nämnandet av en sådan upphöjd fras är som den ljuvaste terapi för själen. Taizé, avslappningsövningar och mysiga hemmakvällar med tillhörande långa promenader - allt detta kan i jämförelse slängas på historiens skräpkammare (tack K.G. för uttrycket!).

Detta exemplar fann jag vattenfyllt liggandes vid strandkanten i min fäderneärvda lilla tjärn förra sommaren. Hur länge har den legat där och vad bär den på för historia? Var den månne med och byggde Sverige? Ord är överflödiga. Via negativa. Over and out.

En lat hund till böckernas realisation

Presenterar och kommenterar här några böcker som blicken fastnat på inför den stundande rean:

Om heligheten av Owe Wikström

Giganten Wikström berör frågan om varför helighetslängtan envist biter sig fast även hos dagens människor, trots välståndet och samhällets sekularisering. Boken försöker också teckna en bild av den så kallade postmoderna religiositeten, vilken blir alltmer viktig att förstå sig på.

Ingemar Hedenius: En filosof och hans tid av Svante Nordin

Hedenius – den medelmåttige men vältalige filosofen som med sådan kraft tryckte in Sveriges fromma i den svenska folkhemsgarderoben att den fortfarande inte fått upp dörren mer än på glänt, och den lilla skara som tassande vågat sig ut har vanligtvis, i förhoppning om att vägen skall bli lättare, lämnat hjärnan liggandes kvar på garderobshyllan.

Arvsdygden av Nils Uddenberg och Big Bang av Simon Singh

Trots att jag långt ifrån är någon naturvetare så måste jag säga att det är tragiskt att höra människor ta avstånd ifrån, eller bekänna sig till, något som de inte besitter någon kunskap om.

Kanske är det dags att ”de mycket för många” (som Nietzsche skulle sagt) lägger sina musikspelare åt sidan ett ögonblick, avinstallerar MSN och stänger av (eller ännu bättre: kastar ut) teven, för att istället skaffa sig åtminstone en grundläggande förståelse för evolutionsteorin (Arvsdygden) och den dominerande teorin om universums begynnelse (Big Bang) innan man uttalar sig. Och bara som en inledande upplysning: Big Bang-teorin säger inte - vilket skrämmande många tror - att schimpanser och orangutanger blev till i en stor smäll.

Den stora gåtan av Tomas Tranströmer

Vissa av Tranströmers dikter äger onekligen ett ontologiskt egenvärde.

Lidandets problem av C.S. Lewis

Mot bakgrund av fokuseringen på Narnia, är det värt att uppmärksamma även de icke fiktiva verken av Lewis. Det sägs dock att han omvärderade vissa av ståndpunkterna i boken efter sin hustrus tragiska bortgång. Men ändå.

Röda rummet av August Strindberg

Strindbergs genombrott 1879. Brukar ibland benämnas som det första svenska moderna skönlitterära verket. Svenskens läsning av denna borde påbjudas i lag. Litteraturkanon hette det visst. (För den nitiskt lagde så rekommenderas inte reautgåvan, utan den textkritiskt mer genomarbetade Nationalupplagan av Röda rummet).


Trevlig kväll och gör gärna mothugg (som det heter på fiskespråk)!

Tankar inför söndagen

Har precis avslutat min andakt och inför morgondagens gudstjänst kunde väl i sammanhanget inget ha varit lämpligare än ärkebiskopen och den tillika mästerlige psalmskrivaren J.O. Wallins helgmålspsalm ”Det ringer till vila, och veckan går ut”.

Den komponerades redan 1838 och skönjes ovan på bilden i min hjärtevän "Den gamla psalmboken - Ett urval ur 1695, 1819 och 1937 års psalmböcker", med inledning av Gunnel Vallquist.

Psalmen är inte blott en vacker hymn och ett storslaget skaldestycke - den har framförallt ett angeläget och träffande ärende till oss, speciellt i dessa tider av underhållningskristendom.

Det ringer till vila, och veckan går ut,
Guds sabbat sig nalkar, och mödan har slut.
Tack, evige Fader, för hälsa och frid
Och nådenes gåvor i nödenes tid.

Förlåt mina brister och giv att alltmer
Din nåd jag förnimmer, din sanning jag ser.
Ack, öppna mig ögonen, Gud, för ditt ord,
Som bliver, då himlen förgås med vår jord.

Det ordet skall vara min tröst och mitt ljus.
I morgon det ljuder ännu i ditt hus.
Jag dit med de fromma så gärna då vill,
Och själen hon längtar och trängtar därtill.

Lär mig då besinna mitt eviga väl,
Upplys du mitt sinne, upplyft du min själ
Från levernets oro och sorg och besvär
Till dig och till det som evinnerligt är.

Det dröjer ej länge, så är det förbi
Med färden i världen och tingen däri.
Vad bleve då av mig, om, Herre, ej du
Mig vore barmhärtig och nådig ännu?

Ty vill jag till målet så vandra min stig,
Att synden ej skiljer mitt hjärta från dig.
Mitt salighetsverk så förena jag skall
Med trohet och flit i mitt jordiska kall.

Till detta beslut att ej glömma ditt bud
Välsigna min gudstjänst i morgon, o Gud.
När jag åter börjar min veckas besvär,
Ett steg jag då närmare himmelen är.

- Ps. 453 i 1937 års Psalmbok. Önskas melodin?

För övrigt är tacksam till mina bröder för det granna och användbara bokstödet (se bilden) jag nyligen fått. Det är förträffligt bra när man äter och läser (kan man äta på annat sätt!?) eller skriver på dator och läser från en bok samtidigt. Införskaffande rekommenderas alltså!

Det har inkommit "vissa" synpunkter vad beträffar bloggens uppdateringsintervall. Jag har inte mycket att säga till mitt försvar, annat än att vad Predikaren konstaterar i sitt sista kapitel: "mycken läsning tröttar kroppen" (Åkesons översättning).

Noterar med glädje att snön faller utanför mitt fönster, vilket betyder att möjligheten att även denna vinter få erfara ”glans över vita skogar” är inom räckhåll.

Fridfull helg!